tisdag 29 juni 2010

Ebb och flod

Från Versailles reste vi norrut några mil till en camping vid Seine där vi tog semesterns första bad. Det var alldeles ljummet i vattnet och väldigt mycket folk. Det är inte lätt att hitta badställen för människorna här i landet om de inte bor vid havet. Varmt som sjutton även denna natt men vi lyckades få in en liten vindpust i husbilen så att vi kunde sova.

I morse sölade vi lite, sökte diverse saker på Internet och kom inte iväg förrän halv tolv. Det är lite tokigt för det innebär att man är sugen på lunch redan efter en timme. Som tar var hade vi bara en timmes resa hem till farbror Claude Monet där vi gjorde mat på parkeringen innan vi gick in till hans trädgård. Det blev en mycket angenäm promenad bland näckrosor och japanska broar. Hans hus var också fint och hemtrevligt.

Sen blev det en tur på knappt tjugo mil till atlantkusten norr om Caen. Vi befinner oss nu på en trevlig camping i en by som heter Luc sur Mer. Vi har grillat (vilket faktiskt inte är tillåtet på alla ställen i detta land) och nyss tog vi en cykeltur utefter stranden. Vattnet hade dragit sig tillbaka rejält (ebb) och vi började undra när det skulle återvända (flod). Vi vet inte så mycket om detta fenomen utan får helt enkelt försöka se vad som händer allteftersom. Jag blir kolossalt sugen på skaldjur när jag känner dofterna från den blottlagda havsbottnen.

För första gången på många dagar känner vi av en svalkande bris. Temperaturen har sjunkit till 19 grader nu när klockan närmar sig halv tio. Det kommer att bli en skön natt…

Fru T.

måndag 28 juni 2010

Versailles

Vilken praktfull dag!

Vi behövde bara åka tre och en halv mil så var vi där. Parkeringskulturen höll på att lura in oss på bussparkering. Det hade kostat oss fem hundra spänn så det blev en handbromsvändning och tillbaka in till staden och en parkering som var gratis(!) på söndagar. Ibland har man tur.

Besöket blev en fullträff. Vi tog oss in i de praktfulla salarna för relativt litet pengar. Sammanfattning: Har man sett detta så behöver man inte jaga andra slott! Punkt!

Sedan blev det en promenad i parken, så magnifik, så gigantisk, så vacker speciellt med tidstypisk musik spelandes i bakgrunden. Så oerhört varmt, plus 33 grader!

Kunde det bli bättre? Jo! Vi promenerade iväg till Marie Antoinette´s Estate bestående av Grand Trianon och Petit Trianon, några mindre slott som drottningen drog sig tillbaka till när salarna i der stora slottet blev för stora och konditionskrävande. Mindre och mysigare!

Därefter ännu längre österut där Marie Antoinette´s lilla by låg, som hon byggde upp för att påminna sig om sitt ursprung. Så vackert och så Sagan om Ringen-aktigt!

Promenaden blev väl halvannan mil lång, men det var det värt.

Paris, andra dagen

Fortfarande bedövande varmt för ovana nordbor, trettio plusgrader och en stekhet sol. Men man är ju inte i Paris varje dag så det är bara hoppa upp på cyklarna och hojja iväg.

Gårdagens cykeltur blev i runda svängar 2 mil och dagens i de södra delarna beräknas bli lika lång.

I dag hittade vi en bättre väg genom Bois de Bologne än i går. Riktigt hyfsade cykelvägar, tyvärr även här avbrutna av höga trottoarkanter. Paris och cyklande lirar inte ihop. Man är ofta som ett jagat villebråd på gatorna.

Tanken var att vi skulle upp på högsta nivån på Eiffeltornet. Men icke, den nivån var avstängd och köerna till de andra cirka tre timmar! Tre timmar i den värmen, nej, tack!

Så vi cyklade längs Seines södra kaj och över Pont Neuf i riktning med Notre Dame. Kyrkan som alltid är öppen var stängd pga av årets största prästvigning. Synd, men vad gör man?

Ger naturligtvis upp de kyrkliga drömmarna och besöker det bästa moderna museet i Paris, Pompidou, ett fantastiskt hus med härligt uppkäftig konst. Återkommer till detta.

Vi var där så länge att vi glömde att äta. Något som vi tog igen med en mumsig pizza på en restaurang i folkvimlet alldeles utanför museet.

Sedan blev det nonstopcykling hem till campingen och vi höll nästan inte på att ta oss hem eftersom det var hippodrome-tävlingar i Bois de Bologne. Hästar alltså, galopp!

Väl hemkomna hade vi vätskebrist och drack två liter vatten var.

Fru T, kom nu och skriv! Det blir inget i kväll. Hon har redan sovit en timme :-) I morgon ska vi till Versailles.

Midsommarafton 2010- i Paris

Efter en behaglig tur på 14 mil gps:ade vi oss fram till camping Bois de Bologne, behändigt situerad en halvmil från Paris centrum (vad nu det är)?

Redan vid ankomsten mitt på dagen började temperaturen klättra upp mot 30 grader, riktigt sommaraktigt med andra ord.

Dagens utsedda personlighet fru T hade planerat för ett traditionellt midsommarfirande med två sorters sill, gräddfil, hårt bröd, prästost, tyskt veteöl och tyskt snaps. Jag svarade upp med att sjunga små grodorna och hoppa som en sådan. Sedan åt vi och det var så himmelskt gott att alla franska adjektiv jag känner till inte räcker på långa vägar.

Där skulle man kunna tro att dagen skulle ta slut?

Men, nej!

Upp på cyklarna och iväg in mot den franska huvudstaden eftersom vi hade en tanke att den norra delen skulle utforskas. Genom Bois de Bologne och fram till Avenue de la Grande Armée. Vid korsningen hade alla trafikljus pajat och fotbolls-VM:s tutor stod sig slätt i jämförelse med de franska bilhornen. Vilket tutande!

Nåväl, efter en del snurrande tog vi oss via Triumfbågen upp till Montmartre och Sacré Caeur. Roligt att komma genom Montmartre och uppleva stadsdelen som den är för dess innevånare och inte via turiststråken. Det var mycket musik uppe vid basilikan och god stämning bland folk på trappan.

Sedan blev det fullt ös på cyklarna ner till Jardin des Tuileris och ett svalkande fotbad i en bassäng där och ätande av en vidunderligt god glass. Egentligen borde vi inte cykla som galningar bland de galna fransoserna men ibland blir man litet högmodig och glömmer hur gammal man är.

Efter Jardin des Tuileris hoppade vi på pedalerna igen och testade Tour de Frances avlutningsetapp på Avenues des Champs Elysées. Det gick inte lika fort som i touren. Mycket pga en skock portugiser som firade något i fotbolls-VM tillsammans med fransk kravallpolis.

På hemvägen hade prostituerade parkerat sina vans i Bois de Bologne och satt och väntade på kunder minimalt klädda. Människors liv är väldigt olika!

Cykelturen tog sex timmar, hur orkar vi?

Jo, man måste välja vad man vill orka med. Vi väljer i princip aldrig shopping eller att sitta på barer eller restauranger timme ut och timme in. Det är cyklande som gäller och gärna då i kvarter där s.k. vanligt folk bor. Sen gillar vi också allehanda kulturella platser som kyrkor, museer, kyrkogårdar och parker. Det blev inte så mycket av den varan idag men imorgon så… På hemväg från stan så tänkte jag att jag inte kommer att orka skriva något. Jag var helt slut och ville bara äta och lägga mig. Men livsandarna återvände och nu laddar jag för nästa etapp imorgon efter frukost.

Det förvånar mig att H inte skrev att han hittat 33 digitala kanaler på tv: n här i Paris. Äh, han tycker nog att turistande är roligare än fotbolls-VM.
Det är väldigt varmt här i Paris. Vet inte så noga men en bra bit över trettio grader. Jag är grisröd i ansiktet och torkar mig ständigt med våtservetter. Det känns lite skämmigt och jag skulle vilja vara så fräsch och chique som fransyskorna. De går omkring i fina klänningar och näpna högklackade skor och ser ut som att inget kan få dem ur balans. Vad är hemligheten? Tänk om jag vågade fråga någon!
Fru T.

torsdag 24 juni 2010

Amiens

Vilken fantastisk dag!

Vädret har varit gudabenådande. Cykelturen in till Amiens från campingen utefter en kanal var en av de bästa cykelturer vi har gjort. Och vi har gjort många!

Väl inne i Amiens var det lätt att hitta katedralen eftersom man ser den oavsett var man befinner sig. Den var vacker både utanpå och inuti, väldigt luftig däruppe i toppen. Mycket information fanns att tillgå både vid den närliggande turistbyrån och inne i kyrkan, men nästan allt var på franska och handlade om själva byggnaden. Det tillfredsställde inte fru T som hade andra frågor angående katedralen.

Vi var nära att köpa två kivifåglar i glas med de uppfyllde inte kriterierna!

Sedan lyckas vi hitta en mataffär och köpte lunchmat bestående av ost, skinka, bröd och vin, vad annars? Detta tog vi med oss till Parc Saint-Pierre och inmundigade och tänkte tillbaka på en resa till Rom för några år sedan när vi gjorde samma sak men då på Palatinen.

I samma park glömde jag att jag är 63 år och åkte med racerfart nerför en nivellerad gräsmatta, som resulterade i en kraschad sadel. För detta utser jag mig själv till dagens personlighet.

Hem via mataffären och inköp av grillfläsk som grillades och åts av semesterresans varaner. Glupskt alltså!

I morgon far vi till staden som blir sirap baklänges!

Hahaha… ja han är rolig den Honken. Trodde inte att han skulle köra så hårt i den backen. Jag hoppas att ni hängde med på mitt skämtande om köttet igår. Det är sant att jag älskar kött men jag skulle kunna tänka mig att bli våldsam mot galningarna som föder upp monstertjurar.
Jag förundras över hur gott man kan sova i denna husbil med inte alltför stort utrymme. Jag sover djupt från det att jag lägger huvudet på kudden tills det har gått åtta timmar. Men det beror nog på att dagarna är fulla av nya intryck. Det har dock varit skönt att dra ner på tempot en aning och stanna här i Amiens två nätter.
Fransosernas bilkörande hade oroat mig en aning men de är riktigt vänliga i trafiken. Jag hoppas det fortsätter så i Paris också.
Fru T.

onsdag 23 juni 2010

Ibland blir det inte som man har planerat.

Det började på morgonen.

Vi hade glömt att tömma vattenavloppstanken, så den hade svämmat över och bildat pölar på parkeringen. De andra parkeringscamparna tyckte säkert inte det var så fräscht.

Jag hade också skjutit in våra stolar under bilen……mitt under vattenavloppstanken! Inte fräscht!

Sedan hittade inte gps-Astrid vår planerade camping i Amiens. Adressen var som bortblåst i systemet. Vi navigerade till citykärnan Amiens och staden är stor, men var ligger campingen?

På vägen till Amiens försökte vi undvika vägtullar vilket resulterade i 5 mils omväg och dubbelt så hög vägtull.

När vi kom in till tidigare nämnda stad (trångt, trångt) blev det till att köra rakt in och hålla korpgluggarna öppna efter en campingskylt. (the old way). Och det lyckades faktiskt!

Ankomsten blev några timmar efter beräknad tid. Upp på cyklarna och iväg i grannskapet på jakt efter en mataffär, som hittades men för sent. Så nu blir det en spetsad Chili con carne i stället för grillning.

33 digitala kanaler har helt plötsligt blivit 4 analoga kanaler i Amiens! Inge fotboll i kväll!

Litet stökig dag med andra ord!

Men campingen är härlig, vädret formidable, omgivningarna merveilleux; Tiina nyduschad och alldeles nyss tog vi ett beslut att stanna här i två nätter innan vi drar till Paris.

Ja duscha behövde jag sannerligen efter denna pärs. Det var mitt fel att vi inte hittade rätt gratisväg till Amiens. Fast å andra sidan är man ju utbytt mot en Astrid som inte heller alltid gör sitt jobb. H har gått iväg för att diska och jag håller på med spetsandet av burkmaten. Jag tillsätter lök, vitlök, chili och jalapeno. H blir säkert nöjd. Han älskar starkt. Men imorgon… då ska en köttbit hamna på grillen. När vi åkte genom Belgien fantiserade jag om en saftig bit belgian blue. Ja, jag är en snuskig köttälskare. Men jag älskar också grönsaker, sås, frukt, ost, bröd, glass, vin…

Fru T.

tisdag 22 juni 2010

Kontinenten

Oj, vilken trevlig överfart till Kiel det blev. Vädret var strålande och solnedgången formidabel.

Chachastegen satt som de skulle trots att de skulle lira ihop med 60-talspop och utföras i sandaler.

Dagens personlighet var den långe sjuttiofemåring man som vann så mycket mynt i spelautomaten att hans väl tilltagna nävar knappt klarade av att bära dem därifrån. Senare såg vi honom bjuda frun på en drink!

Att sitta på fördäck och tugga på en frukostmacka och glida in i Kiels hamn är en lisa för själen. Lågmälda tyskar pratar om ditt och datt. Jag förstår nästan alla ord men fattar ingenting vad de pratar om. Språk och kommunikation är ett mysterium.

Citti i Köln är en våt dröm för shopaholics i allmänhet och vindrickare i synnerhet. 800 kr kostade vår resas vinprovianterande. I Sverige hade det kostat det tredubbla.

Norra Tyskland är en mardröm. Vi körde femtio mil från Kiel till Köln utan att se ett hus (nästan)!

Väl framme i Köln gps-ade vi oss fram till en Stellplatz tre kilometer från centrum och ett stenkast från Rhen där en övernattning ”mit Strom” kostade 90 kr!

Vädret är fantastiskt, koltrastarna har fått spatt, den nyinstallerade TV:n med Boxerkortet fungerar. Just nu 2-0 till Argentina mot Grekland och 2-2 mellan Nigeria och Sydkorea.
Känns det bra när vi i morgon ämnar attackera frankernas land?
Ja!

Tror han ja! Jag anser att vi ska börja ta det lugnt nu när vi fixat transportsträckan. Dvs ta en övernattning i Belgien också. Kanske märker vän av ordning att vi åter ändrat resrutt. Vi åker till Paris först och sedan blir det Normandiekusten. Jag har precis diskat en jättedisk i husbilen vilket kräver en del slaskande. Normalt är det Honkens sak att diska i campingplatsens kök. Nu ska jag ta fram min nyinköpta vuvuzela och trakassera grannarna! Äh, förresten, jag tror jag hoppar i säng istället. God natt!
Fru T.

måndag 21 juni 2010

Göteborg-Kiel

Att åka från Filipstad till Göteborg innebär att man färdas från skog till åker och äng. Jag föredrar öppna landskap. Fru T vill ha skog omkring sig.

I kväll får jag det som jag vill. I alla fall öppet landskap i form av vatten. Just nu ligger Stena Scandinavica och väntar på att vi ska äntra. Hon ska ta oss från Göteborg till Kiel. 14 timmar kommer det att ta. En del av den tiden kojar vi i en koj. Få se hur mycket det blir. Man måste ju hänga i baren och dansa cha-cha också. Funderar på att ta på mig min stiligaste skjorta. Det kommer att uppskattas, det vet jag! Vi kom till Göteborg alldeles för tidigt. Den tiden har nyttjats för att cykla fram och tillbaka till centrum. Det blev nästan en mil. Det är förhoppningsvis bara början på ett dagligt cyklade där nere på kontinenten. Det kanske blir så att vi stöter på Tour de France! Det skulle vara en höjdare. Belöningen på dagens cykeltur blev glass.

Gårdagens personlighet(er) var den tyska familj som i ettiden på natten låg i ett vindskydd och vråleldade och stirrade helt bedövade på den vackra svenska sommarnatten.

Dagens personlighet var den svenske man som stod på bensinmacken med fingrarna i öronen och vägrade flytta på sig p.g.a. att några asfaltarbetare lät för mycket i hans närhet.

Jag är trött. Det blir för lite sömn när man har resfeber. Det var också skaplig motvind på vägen tillbaka från city. Jag ska försöka vila en stund innan båten avgår så att jag orkar släpa runt H på dansgolvet. Det sista vi inhandlade här i Sverige var färskpotatis, sill och ost. Det ska vi mumsa på (troligen någonstans vid Normandiekusten) på midsommarafton. En god snaps ska vi försöka hitta i Tyskland. Nu börjar semestern på riktigt...
Fru T.

söndag 20 juni 2010

Filipstad

Det skulle bli Fucking Åmål första dagen, men det blev Ferlins Filipstad.

Det berodde mest på att vi inte kom iväg så tidigt som vi hade planerat. Tvåårskalaset var för intensivt!

Gps-Astrid hade inte heller sin bästa dag. Hon ville att vi skulle ta smala medeltidsvägar på vår färd till Åmål. Tack och lov hade vi koll på var vi var och brydde oss mindre vad hon tjatade om.

Vädret var fantastiskt. Skogsvägarna genom Västmanland och Värmland förföriska. Ljusgrönt och mörkgrönt tillsammans med röda och rosa örter i solsken är bedövande vackert.

Till slut tyckte vi dock att bilresandet räckte och det var precis när vi åkte igenom Filipstad. Campingskylt pekandes till höger och efter ett besök på ICA Maxi landade vi på en underbar plätt på denna jord, Munkeberg. En liten klippa i den famösa Lersjön :-)

Kvällen blev magisk. Fläskkarrén grillades på en mullig glöd och åts vid det lilla campingbordet några meter från sjön. Ett dussin tyska Hell Angels-typer satt som små lamm en bit bort och sippade på öl och njöt av det svenska undret .

Efter middagen togs cyklarna ner för en tur till centrum och ett morsande på en själsfrände.

Ett tjugotal bilder togs av den värmländska småstaden. Hur ska denna resa sluta? Vi är ju i alla fall bara i Filipstad!!

Inget fucking Åmål (Eaumeaul) but I´m so fucking rich!
Tänk att ha det så bra att man bara kan slänga in sig i en husbil och dra iväg. Glömma jobb och allt som man tyckte blev fel under arbetsåret och låtsas som att det kommer att vara så här för alltid. Tid att reflektera och lägga upp strategier för nästa läsår när man ska göra allt så bra och så rätt!?
Godnatt Filipstad, godnatt Sverige! Får man ha det så här bra? Yes, I´m worth it!

Fru T.

Resfeber!!

De två resekamraterna vaknade kl. 6.00 utan väckarklocka. Det betyder bar en sak. Resfeber!

Eftersom vi ska ge oss iväg på eftermiddagen har det nu funnits god tid att se över allt som ska med. Självklart kläder och en del mat och dryck, men också en pappersbunt innehållande kartor, adresser, bilregistrering, bilförsäkring, sjukförsäkring och pass.

Sedan har vi alla lådor med sladdar som jag har ansvar för. GPS, mobiler, portabel inspelningsstudio, digitalkamera och dator.

Necessärer med allehanda krämer, salvor, tabletter, borstar och öronproppar (!). Det kostar på att bli äldre.

Listan kan göras och är lång.

Det ska bli skönt att ändra dagarnas rytm. Det ska bli skönt att slippa ordet bröllop. Det ska bli skönt att höra taffliga kungatal. Det ska bli skönt att vakna upp på olika ställen snudd på varje morgon. Det ska bli skönt att se andra vägar än vägen till jobbet. Det ska bli skönt att gå barbent så att knäskålarna ändrar färg till brunt. Det ska bli skönt att använda grillen varje kväll. Det ska bli skönt att höra historiens vingslag slå i Normandie. Det ska bli skönt att äta en glass på Pont Neuf. Det ska bli skönt att strosa omkring på La Rambla.

Har jag blivit en globetrotter på gamla dar?

fredag 18 juni 2010

2 dagar kvar

Så blev det då semester!

In i det sista har det varit hårt arbete för brödfödan på många områden. Upphandlingar, saknade tilläggsmoduler och investeringspengar för att nämna en del.

Men nu blir det lugnt och semester i fem (!!!) veckor. En ocean av sommar som en av mina arbetskamrater uttryckte det.

Ni som har besökt denna blogg vet att det blir Frankrike i sommar. Planeringen har pågått en tid både när det gäller resrutt, pengasparande och utrusting i Dethleffsen. För två dagar sedan ändrades resrutten av resruttschefen. Det blir Paris också!

Vi har hittat en camping i utkanten av Bois de Boulogne, denna mytospunna park i den västra delen av det sextonde arrondissementet i Paris, i närheten av förorten Boulogne-Billancourt. Tre km till centrum och fem km till slottet Versaille verkar överkomliga cykelavstånd.

På husbilsutrustningsfronten återstår att byta torkarblad och kolla reservhjulets status. Funderar på att skruva loss det från platsen under bilen och lägga det i husbilsgaraget. Verkar som en bra idé!

Vi tänker lägga hela lördagen på husbilsjobb! Missar vi något då? Javisst, ja! Prinsessbröllopet :)

På söndag tar vi sats via ett tvårskalas i Åshammar och sedan är det resa som gäller! Första planerat stopp, Åmål.

Fucking Åmål!

måndag 14 juni 2010

Sommar i Österfärnebo

1-1-satsningen på Österfärnebo skola F-9 gör nu ett uppehåll även om lärar- och elevdatorer med stor säkerhet kommer att gå varma även under sommarmånaderna. Med glädje och tillförsikt läser jag de reflektioner som personalen har gjort i anslutning till terminsslutet. Tendensen är klar. Datorerna har kommit för att stanna. Det pågår spännande skolutveckling i Österfärnebo.

Man tycker att man har gjort ett ”feltänk” när man inte hävdade 1-1 redan från förskoleklassen.

En lärare skriver:
Jag anser att det är av stor vikt att eleverna ända från F-klass får ”en till en”, så barnen kan råda över mer tid och upplägg på sin egen dator. Det skulle också bli mer naturligt att kunna använda datorn när som helst under dagen, när man just behöver den. Som det är nu så är det inte förrän barnen blir högstadieelever som det sker. Får datorn naturligt komma in i elevens utveckling från tidig ålder så stöter vi nog på mindre problem längre upp i åldrarna med datorhaverier.
----------
Det tror jag vi skulle slippa om den följer med från det att barnen börjar skolan och de lärs upp från tidig ålder vad datorn ska användas till.


Är datorerna separerade från lärande och pedagogik:
Att kunna söka fakta, just när du behöver den, är en utmaning för pedagogiken.
Den fortsatta pedagogiken bör vara undersökande. Frågorna eleverna skall reflektera över, behöver vara öppna. Eleverna behöver använda den snabba tillgängligheten av fakta, till att ge sina svar på sina reflektioner i ett forum där flera deltar. Eleverna bör reflektera tillsammans. Lärarrollen är viktig här.


Om att ”spela på datorn”:
Det är den personliga magkänslan hos eleverna som avgör när de tycker att det blir obehagligt. Många i min omgivning menar att barn inte kan skilja på fantasi och verklighet i lägre åldrar. Detta påstående står oemotsagt om man inte har någon kunskap om eventuell forskning. Allmänt tyckande finns det gott om. Jag kommer att fortsätta att söka efter forskningsresultat i detta ämne. Kollegor, föräldrar och ibland även samhället har åsikter i frågan om våldspel skapar våldsamma människor.

Idrottslärare och datorer:
Jag använder datorn dagligen och förmodligen gör jag fler saker än vad jag skrivit här. Trots att idrott och hälsa är ett ämne där man jobbar mycket fysiskt så blir datorn ett hjälpmedel som blir alltmer oumbärligt.

Språklärare med lång erfarenhet av arbete med IT-stöd:
Som med allt lärande finns det inget tak, vi är mitt i en process där vi bygger vidare på det vi redan kan och erfarenheter vi har, där man ständigt lär sig något nytt.
Nästa läsår kommer jag att jobba vidare med eget språkskapande (blogg kanske?) och användande av autentiska texter.


Lärare som arbetar med ensamkommande flyktingbarn som fått ett första boende i väntan på en kommunplacering:
Eleverna är positiva till att lära och har stor glädje av att använda datorn i det dagliga arbetet. Oberoende av elevernas tidigare skolerfarenhet så finns uppgifter som är anpassade till deras behov. Eleverna blir ofta mycket förtjusta i arbetsuppgifterna och vill gärna veta var de kan hitta dessa när de är hemma på ”boendet” Så här sporrade har inte alla elever varit tidigare. Det känns verkligen att vi hittat rätt och det ska bli spännande att arbeta vidare med datoranvändandet.
--------
Möjligheten till en egen dator har varit en värdefull förstärkning i lärandet för dessa elever. Eftersom de inte har några föräldrar som kan hjälpa dem så känns det extra viktigt att de har samma datortäthet som övriga elever i samma ålder.
---------
Min önskan hade varit att vi från projektets start på ett mera naturligt sätt hade haft möjligheten att använda datorn när eleven känner att behovet finns. Nu finns behovet och jag känner att det blomstrar (tråkigt att göra sommaruppehåll nu :-)


Svårigheter, då?
Behov av bättre struktur när det gäller sparande av arbeten.
Elever i behov av stöd klarar inte av allt som blir möjligt och tillgängligt. De måste få hjälp med struktur och en mer begränsad tillgång.
Svårighet med logistik när det gäller de 1-1 datorer som ska vara kvar på skolan över natten.
Supportfrågor hamnar ibland i ingenmansland.


Rektor om tilltro och attityder:
Elevers känsla av att vara respekterade när vi har satsat på dom märks så tydligt. Vår tilltro, även om den kanske är blåögd ibland, till att eleverna ska kunna hantera detta på ett ansvarsfullt sätt blir som en själuppfyllande profetia. Visst finns det dom som inte agerar med ansvar men dom gör inte det i något avseende och allra minst mot sig själva. Troligen är det så att det är fler som ”räddas” till att bli ansvarsfulla människor om dom möts av respekt och en självklar tilltro än de som vi ”räddar” genom att sätta upp staket, förbud och begränsningar.

Arbetslagsutveckling när sker den? När man tillsammans förflyttar sig till ett okänt rum. Där man utforskar och upptäcker tillsammans.
Man får bränsle av att andra är intresserade och frågar efter. Man höjer nivån från en trivial vardagslunk där många stigar redan utstakade, roller är givna både inom arbetslagen och i relation till chefen, förvaltningen, politikerna och inte minst IT avdelningen. En vi och dom känsla som jag också tycker speglar sig i relationen lärare /elever. Jag ser tecken i detta projekt som talar för att vi är på väg bort från detta rollspelande och i stället ser oss som ett team som drar åt samma håll.
Vi och eleverna växer när omgivningen har förväntningar.


Spännande höst blir det!

söndag 6 juni 2010

Jazzhelgen

Det blev så lyckat som man hoppades. Vädret var finemang även om myggorna gjorde allt för att trakassera arbetande musikerhänder. Förstår alla vad det innebär att spela ett solo när man har fyra moskitos hängande i varje hand?

Allt som allt var det ett tiotal jammare på plats. Det var dubblering på alla instrument förutom trummor och saxofon. En tröttnande saxofonist kan man vara utan ett tag (förlåt Göran), men en trummis bör finnas med i ljudbilden när det ska jammas. Nu hade vi SBB-legenden Roffe Andersson vid slagverket och han spelade snudd på sex timmar i sträck. Man blir både imponerad och förvånad över spelglädjen och engagemanget efter 40 år med stockar och vispar i händerna. Vilket driv den mannen har bland paradiddelar, virvlar och synkoper! Heja Roffe, du är bäst :-) Annars var det hög klass på musicerandet. Alla deltagarna har lång erfarenhet av dessa sorters aktiviter så lät bra hela kvällen. Förresten, 18-årige gitarristen Joel Svensson har väl inte spelat alltför länge om man jämför, men är å andra sidan på väg in i svenska jazzeliten så där betyder kunnandet och skickligheten mer än många års spelande.
Gott var det också att grilla och klämma några bira i goda vänners lag eftersom vi hade huset med och övernattade på gårdsplanen. Så behändigt!

Och när det inte spelades så berättades det musikerhistorier (vad annars?) men också ämnen som monariki eller republik, Svenska Hollywoodfruars vara eller icke vara och hur man får bort saliven på byxorna från en Newfoundland-dog, diskuterades.

lördag 5 juni 2010

Jazzjam

Vad kan vara bättre än att i härligt sommarväder dra i väg med husbilen för ett dygns rekreation och roliga aktiviteter?

Lördagsdygnet denna helg kommer att tillbringas i Hagalund i närheten av Hamrångefjärden. Där har jazzvännen Stefan Gyimothy ordnat till jazzfest med jam i trädgården och på verandan.

Det ska bli intressant att se vilket gäng han har fått ihop denna gång. Det blir nog som vanligt ett antal aktiva och ett lika stort antal jazzdiggare.

Jag vet att entusiasterna från Östersund kommer att vara på plats. Snacka om engagemang när man åker nästan 50 mil gånger två för ett jazzdygn ute vid den gästrikska kusten. Många av dessa härliga människor är med i det fantastiska Jemtska Hammond Sällskapet. Ett sällskap som menar att det bara finns ett riktigt instrument i världen, hammondorgeln. Eller som de själva skriver på sin roliga hemsida:

Information om JHS
I akt och mening att verka för att Hammondorgeln skall få förbli vilande på den högsta av piedestaler för elektriskt drivna musikinstrument har det i Jämtland tagits initiativ till och bildats ett ordenssällskap benämnt Jemtska Hammondsällskapet.


Hammondorgeln, detta hittills oöverträffade och rikt facetterade instrument, har under de senaste decennierna i någon mån hamnat i skymundan bakom den uppsjö av digitala syntetiska påfund som grasserat på marknaden. Även om ingenjörerna bakom skvitterbrädorna gör sitt bästa för att försöka efterlikna Hammonds alldeles speciella ljudkropp, konstaterar Sällskapet att man ändå misslyckats. Oavsett om en synthesizer än må låta snarlikt förlagan, är det Sällskapets oomkullrunkeliga ståndpunkt att plagiaten inte når ända fram.

Skvitterbrädorna :-) Bara det!

Alla medlemmar har ordenstitlar efter delar i hammondorgeln. Presidiumets tre medlemmar och grundare av sällskapet har titlarna Primus Rotor, Sir Cussion och Kabinettsekreterare :-) Bara det!

Kul ska det bli!