Irland dag 9

Ingen sjöng i morse men vi vaknade tidigt och möttes av sol och en kylig morgon. Vädret överraskar, vi trodde att vi skulle få mycket mera regn än vi hittills fått. Men även idag blåste det ordentligt.

De vanliga morgonbestyren stökades raskt och effektivt av. Sedan drog vi norrut. Först tittade vi till Adare som kändes lite överskattat. Några hus med fina halmtak har förvandlats till butiker och restauranger och drar dit busslaster av pensionärer. Nja, jag vet inte....?

Halmtak

Nästa anhalt var Limerick. Staden visade sig bättre än sitt rykte. Den kändes genuin med floden Shannon flytande igenom mäktig och grann. Bloggare lade ut en egentillverkad limerick på Facebook, som senare under dagen uppskattades av en del vänner. Bilden innehöll ordet Limerick men texten men namnet Limerick var svår att hitta konstigt nog

Limerick

.På båda ställena hittade vi bra och gratis parkeringsplatser vilket är ett jätteplus.

Sedan var det dags för kusten igen. Vi och många andra tog oss till Cliffs of Moher i den starka blåsten. Som tur var sken solen hela vistelsen. Vägarna ut var smala och krokiga och de s. k. hästskorna fanns med hela tiden.

Det var välorganiserat därute. Inträde och parkeringsavgift togs samtidigt. Området består av underbara klippor som stupar brant ner i havet. Nedanför besökarna flyger och landar fåglar på klippavsatserna. Lunnefåglar ska var de vanligaste men man kan inte skilja en art från en annan om man inte har kikare. Besökarna går väldigt nära kanterna. Lite farligt kan man tycka eftersom det blåste halv storm mest hela tiden.

Klippor

Vi var nog där i två timmar och vandrade runt. Vi tog oss dock aldrig till Hags Head som var planerat.

Vi inhandlade två saker i shopen. En fickplunta till bloggaren och en kepa till fru T. Båda märkta med Irland.

Eftersom vi märker att dagarna går fort beslutade vi att ta oss en rejäl bit norrut. Även denna gång på smala och krokiga hästskovägar. Vi siktade in oss på staden Sligo men kom bara till staden Knock där vi hittade en märklig religiös företeelse.

Jag letade och letade efter ett nattläger och tänkte just ge upp när jag lyckades hitta en campimg i den lilla staden Knock. Det var en bit att åka men vi hade inget val. När man är ute så här i okända marker vill man gärna stå skyddat och säkert. I min stora bok om Irland läste jag att några människor år 1887 hade varit med om en uppenbarelse just här. De hade skådat Maria, Jesus och Johannes döparen. Vittnena var många vilket gjorde att katolska kyrkan bekräftade händelsen. Så småningom började människor att vallfärda hit för att få en smakbit av det heliga. Numera kommer över halvmiljonen per år. De har sett sig tvungna att bygga en ny stor kyrka (som är modern och speciell) och en del andra byggnader på ett stort område öppet för alla. Ja, det är verkligen en märklig plats. Jag och H diskuterar ivrigt hur det kan komma sig att så många anser att uppenbarelsen är självklar och sann. Vi kommer ingen vart och lämnar det därhän. Nu ska vi sova strax intill kyrkogården som är full av keltiska kors. Huu...

Nya kyrkan

God Natt då, i morgon kommer vi att närma oss Nordirland!

Irland dag 8

Vi började dagen med frukostsjungande. Fru T sjöng Fritjof i Arkadien både på engelska och svenska och bloggaren kontrade med Hard times come again no more av Stephen Foster, inte Bob Dylan som många tror.

Utanför husbilsfönstret stod regnet som spön i backen och blåsten var ansenlig. Trots det sprang vi fram och tillbaka till servicebyggnaden för disk och toalettbestyr. Blåsten kom att förfölja oss hela dagen, regnet avtog efter en timme.

När vi gav oss iväg i niotiden hade vi bara några hundra meter ner till färjan som skulle föra oss över till fastlandet från Valentia Island. Överfärden tog tio minuter och det skvalpade bra nog i den ihärdiga blåsten.

Färja

Vi avslutade Ring of Kerry och tog oss upp till nästa halvö. Den som vi kan kalla Dingle-ringen. Den var oerhört häftig. Trots att den bara är fyra mil lång hann man uppleva väl så mycket som man upplevde på Ring of Kerrys 18 mil.

Man befann sig på mycket smala vägar flera hundra meter över havets yta. Det stupade rakt ner mot det i blåsten upprörda vattnet. Det var svårt att inte stanna vid varje utsiktsplats.

Svindlande

 På nordsidan tilltog blåsten så vi nästan var rädda att vi skulle bli fåglar och segla i väg över klippkanten. Bloggaren måste trycka ner sommarhatten till max för att inte bli av med den.

Nertryckt hatt

Vägarna var hela tiden smala och krokiga och man måste var på sin vakt vid varje kurva och klippavsats. Naturen runt oss var formidabel.

Till slut kom vi fram till samhället Tralee och efter det utbredde sig en underbar N- väg (rak och bred) till Adare (Irlands vackraste by) där vi stannade på en liten, lugn familjecamping efter en härligt dramatisk dag.

Har vi råd att vara på campingar varje dag? Ja, för vi gör inget annat än att uppleva gratis naturupplevelser :-)

Kvällsmaten bestod av kålpudding som tillagades med ”ugn på gasolspisen”. Det var första gången och resultatet blev fantastiskt :-)

Omnia

I morgon ska vi till Limerick! och sedan till Hags Head.