Dag 7 och 8 2018

Nu är båda förkylda! Eftersom vi bara hostar varandra i öronen blev det separation mitt i natten. Fru T hamnade i sängen mitt i bilen och bloggaren i den vanliga sängen. Då lyckades vi sova till halv sju.

Vi gav oss iväg in i Saint Malo men den staden gillar inte husbilar så det blev ett kort stopp på några minuter för att uppleva ebben.

Vi åkte vidare till den lilla grannstaden Dinard och där hade vi bättre lycka, trots en parant pensionatsvärdinna som ville att vi skulle flytta på oss för att vi stod i vägen för hennes obefintliga havsutsikt.

Det blev promenad vid beachen och jättegod kulglass (dyr) och en staty av Alfred Hitchcock med måsar lämpligt flygande över skräckens mästare
Vi beslutade oss för att åka ut till en udde som heter Cap Frehel. Det är ett fint område med en speciell fyr men inte hälften så dramatiskt som vid Cliffs of Moher på Irland.

Kap Frehel

Fru T piggnar till men bloggaren blir allt sämre när vi närmar oss campingen. Trevlig plats med härliga pooler (Fru T tar sig ett bad).

Bloggare blir bara sämre och sämre och 20.00 ger han upp! Natti, natti!

Dagen efter:

Nu är det en vecka sedan vi gav oss iväg från Sandviken. Vaknar storhostande/snörvlande kl 7 efter att ha tagit piller halv 2. Jag är så jäkla trött på den här sjukan. Hoppas verkligen att H klarar av det snabbare.

10.00 H har varit upp och viskat fram några ord och druckit kaffe, tagit ett piller, tagit ner min cykel och somnat om.

Vi stannar här en natt till.

Jag cyklar ner (brant) till byn. Först kommer man fram till den långa sandstranden. Det är snart lågvatten så de flesta badarna har dragit i väg. Nu är klocka 12 och vattnet kommer inte helt tillbaka förrän kl. 19 Jag cyklar utefter hela bukten. Det är en mycket fin by. Båtarna står på sniskan på havsbotten. Sen hittar jag apoteket och kan köpa värktabletter. De jag köpte i Paris är redan slut. Vägen tillbaka till campingen bli jobbig. Bara uppåt!

H vaknar till och tar kaffe och smörgås med mig. Sen somnar han igen. Jag läser och slappar ute till halv fyra när H vaknar till igen och dricker te med skorpa. Sen somnar han igen! Och vaknar fem och sätter sig ute. Jag tänkte tömma toan men det ska man göra på herrarnas så jag blev tvungen att be H. 

Jag ska äta resterna från gårdagens taco- middag snart. Och ta ett glas vin bara för att bedöva. Med de här knottrorna på  tungan längst ner svalget så kanske det till och med blir lite smärtsamt. H vill äta med mig, men inte dricka vin, han vill dricka Cola och sen sova.

Fru T

Irland dag 9

Ingen sjöng i morse men vi vaknade tidigt och möttes av sol och en kylig morgon. Vädret överraskar, vi trodde att vi skulle få mycket mera regn än vi hittills fått. Men även idag blåste det ordentligt.

De vanliga morgonbestyren stökades raskt och effektivt av. Sedan drog vi norrut. Först tittade vi till Adare som kändes lite överskattat. Några hus med fina halmtak har förvandlats till butiker och restauranger och drar dit busslaster av pensionärer. Nja, jag vet inte....?

Halmtak

Nästa anhalt var Limerick. Staden visade sig bättre än sitt rykte. Den kändes genuin med floden Shannon flytande igenom mäktig och grann. Bloggare lade ut en egentillverkad limerick på Facebook, som senare under dagen uppskattades av en del vänner. Bilden innehöll ordet Limerick men texten men namnet Limerick var svår att hitta konstigt nog

Limerick

.På båda ställena hittade vi bra och gratis parkeringsplatser vilket är ett jätteplus.

Sedan var det dags för kusten igen. Vi och många andra tog oss till Cliffs of Moher i den starka blåsten. Som tur var sken solen hela vistelsen. Vägarna ut var smala och krokiga och de s. k. hästskorna fanns med hela tiden.

Det var välorganiserat därute. Inträde och parkeringsavgift togs samtidigt. Området består av underbara klippor som stupar brant ner i havet. Nedanför besökarna flyger och landar fåglar på klippavsatserna. Lunnefåglar ska var de vanligaste men man kan inte skilja en art från en annan om man inte har kikare. Besökarna går väldigt nära kanterna. Lite farligt kan man tycka eftersom det blåste halv storm mest hela tiden.

Klippor

Vi var nog där i två timmar och vandrade runt. Vi tog oss dock aldrig till Hags Head som var planerat.

Vi inhandlade två saker i shopen. En fickplunta till bloggaren och en kepa till fru T. Båda märkta med Irland.

Eftersom vi märker att dagarna går fort beslutade vi att ta oss en rejäl bit norrut. Även denna gång på smala och krokiga hästskovägar. Vi siktade in oss på staden Sligo men kom bara till staden Knock där vi hittade en märklig religiös företeelse.

Jag letade och letade efter ett nattläger och tänkte just ge upp när jag lyckades hitta en campimg i den lilla staden Knock. Det var en bit att åka men vi hade inget val. När man är ute så här i okända marker vill man gärna stå skyddat och säkert. I min stora bok om Irland läste jag att några människor år 1887 hade varit med om en uppenbarelse just här. De hade skådat Maria, Jesus och Johannes döparen. Vittnena var många vilket gjorde att katolska kyrkan bekräftade händelsen. Så småningom började människor att vallfärda hit för att få en smakbit av det heliga. Numera kommer över halvmiljonen per år. De har sett sig tvungna att bygga en ny stor kyrka (som är modern och speciell) och en del andra byggnader på ett stort område öppet för alla. Ja, det är verkligen en märklig plats. Jag och H diskuterar ivrigt hur det kan komma sig att så många anser att uppenbarelsen är självklar och sann. Vi kommer ingen vart och lämnar det därhän. Nu ska vi sova strax intill kyrkogården som är full av keltiska kors. Huu...

Nya kyrkan

God Natt då, i morgon kommer vi att närma oss Nordirland!