Digital kompetens a la Dahlbom

Ibland behöver man litet påfyllning i kampen att få skolan att förstå vikten av den digitala kompetensen betydelse nu och framöver.

Det här skrev Bo Dahlbom på julaftonen 08. Kalle Anka-traditionen kanske stod honom upp i halsen så han måste avreagera sig. Vad vet jag?

Visst finns det många spännande exempel på vad man kan göra genom att använda datorn, pedagogiska programvaror, Internet som läromedel, men hur revolutionerande en del av detta än kan verka, innebär IT som pedagogiskt hjälpmedel som regel bara att man får ytterligare ett hjälpmedel i en verksamhet som i övrigt blir sig likt.

------
2000-talets skola måste lyhört förhålla sig till barnens och ungdomarnas verklighet, deras intressen, deras liv utanför skolan. När eleverna lever ett allt rikare liv utanför skolan, kan inte skolan avskärma sig från denna verklighet. I stället för att fåfängt tro sig ha kontroll över elevernas lärande måste man integrera skolans formella lärande i vardagens informella.

----
Den stora utmaningen för skolan ligger i att ligga i förändringens framkant- det är ju inte i dagens samhälle skolan ska förbereda för utan morgondagens. Det finns därför en särskild poäng med att utbildningen utgår ifrån och anpassas till elevernas verklighet, eftersom den yngre generationen tenderar att ta till sig det nyaste och senaste, tidigare än äldre generationer. Det är också väsentligt att skolans omvärldsspaning, arbetslivsinriktning och samhällsintegration är framtidsinriktad.

Så här i början av 2000-talet betyder detta att skolan behöver utveckla sin digitala kompetens väsentligt för att hinna ikapp sina elever och dagens och framtidens arbetsliv och samhälle. Det betyder att skolans arbetsformer måste utvecklas till att hålla ett mycket högre tempo. Det lugna, eftertänksamma lärande som kännetecknar skolan måste kompletteras med snabbare uppgifter, kortare ledtider, ett mer flexibelt och hektiskt kunskapsinhämtande. Internet och mobilt Internet måste bli självklara arbetsredskap i skolan. Det handlar om att komma ikapp det samhälle man utbildar för, snarare än att införa IT-pedagogiska hjälpmedel. Det handlar om att öva eleverna i 2000-talets arbetsliv, ett arbetsliv som deras lärare tyvärr ofta är obekanta med.

----
Så blir en av skolans viktigaste framgångsfaktorer under 2000-talet dess förmåga till samarbete med det omgivande samhället. Förhoppningsvis kan professionaliserings-diskussionen med krav på behörighet och legitimering medverka till att stärka lärarnas självförtroende i ett sådant arbete. Samtidigt måste man vara medveten om att det är en aning otidsenligt att betona professionens betydelse i amatörernas århundrade, när allas bidrag välkomnas genom öppet samarbete på tvärs av organisations- och professionsgränser: öppen källkod, webb 2.0, wikipedia, öppen innovation.

Visst är det viktigt att lärarna följer med i den snabba utvecklingen. Men det är nog så viktigt att chefer, ledningsgrupper och rektorer är omvärldsspanade, kunniga och digitalt kompetenta. Så vitt jag förstår är det dessa grupper som har huvudansvaret att initiera och driva på skolutvecklingen inom ovan nämnda område.