”Att publicera, blogga och bara köra" Seminarium med Josef och Martin från Årstaskolan

Att utsättas för en pedagogisk artillerield från herrarna Fernström och Sahlin är både kul och lärorikt. Måltavlorna vid ett seminarium 14 mars anordnat av DiU var ett sextiotal lärare från stockholmsområdet. Lokalen var samlingssalen i Tekniska Nämndhuset och där hukade också delar av DiU:s styrelse som just hade avslutat sitt årsmöte 2011.

Varför just Martin och Josef? Jo, de är årets vinnare av DiU:s Guldäpplet!

Är det som herrarna gör nytt och innovativt?
Nytt, nej! (Deras egna ord)
Innovativt, ja! (Mitt)

Allt som vi gör tillsammans med våra elever har gjorts av andra, enligt Martin. Man knycker friskt och återanvänder på egna sätt. Och varför inte, webben är fri och kryllar av idéer som kan hjälpa elever att få i gång lustfyllda lärprocesser. Experimentera, gör fel men/och plötsligt lyckas man.

En lättvindighet kan tyckas vila över dessa relativt unga lärares inställning vad skola och lärande egentligen innebär. Men där tror jag att skenet bedrar. Här finns ett renodlat engagemang för att alla elever ska lyckas i skolan. Och då tar man till alla upptänkliga sätt och metoder.

Varför då digitalt på webben? Svaret är enkelt. Här är det på riktigt. Här finns det inga påhittade läroboksfigurer. Man möter och kommunicerar med människor av kött och blod. Här blir alla arbeten interaktiva och på riktigt.
Teorier bakom? Nja, inte så mycket, enligt Martin. Vi är inga Ken Robinsons. Här är det pragmatism som gäller.

Och detta för dom långt. Mycket av deras arbete baseras på bloggar, exempelvis Tegelbobarnens blogg, Årstabokblogg och en blogg om livsåskådning och tro.
Men i arsenalen finns även wikis av olika slag, en del med struktur och en del helt utan.

Det roliga är att de arbetar på detta sätt utan speciellt stor datortillgänglighet. Man förlitar sig på att elever och föräldrar har datorer själva och är villiga att använda dessa för arbetet i skolan. Tveka inte att sätta igång digitala processer även om ni inte har några datorer, tycker jag är en härlig inställning. Dock litet äventyrlig!?

Martin och Josef tycker också att äldre kolleger som ger sig hän i dessa nya arbetssätt är ”råpoppis” och ”vassa”. De ger också exempel på dessa ”äldre” och ”ännu äldre kollegers” stjärnor och bloggar som de imponeras av.

Podcasts, inspelade mattegenomgångar och framrappade alfabet samt multiplikationstabeller hör också till guldäpplevinnarnas ammunition. För att inte tala om breadcrumb, voki, slides och slideshares. I salen glittrar åskådarnas ögon. Man flämtar och frågar, hur gör ni, är det lätt, kan alla göra det? Varpå Josef lägger upp en blogg, gör ett inlägg och lägger till en nytagen bild på tre minuter. Något lugnare blir man i bänkraderna när PIM, Länkskafferiet, Skolväskan, Twitter, Webbstjärnan, Google och Youtube nämns som användbara lärresurser. Något mera kända för den ”vanliga” läraren.

Men jag då, den gamla ärrade IT-strategen? Osökt tänker jag på PUL, nätvett, godkända inloggningar, föräldrareaktioner, jämlikhet och andra ”hinder” som man i denna bransch måste ha en strategi för att helskinnat ta sig an.

Visst, det får man handskas med på något sätt, säger Martin och knäpper glatt med fingrarna och slår ihop handflatorna. Men det ska inte sätta stopp för den nya skola som firma Sahlin/ Fernström står för.

Man kanske skulle bli lärare igen. Det verkar så jäkla kul!