tisdag 9 december 2008

Vart tog Piaget vägen?

Man tvingas konstatera att skoldebatten har svängt å det snabbaste sedan alliansen tog över rodret för två är sedan. Vissa begrepp lyser med sin frånvaro. Vi pratar inte längre om elevens lärande. Att eleven skulle kunna lära sig något på egen hand betraktas som flum. Att lära sig att lära är flum. Trots att det är just det som som så många elever sysslar med i sitt informella lärande utanför skolans murar.

Näe, nu pratar vi om inlärning igen. Överföringsmetaforen med en sändare (läraren) och en mottagare (eleven) verkar vara det enda sättet ett lära sig något. Myten om att alla elever lär sig samma sak när en lärare från katedern berättar den eviga sanningen frodas och lever ett behagligt liv skyddat av ett politiskt etablissemang som bara sneglar tillbaka på sin egen skolgång och det samhälle man levde i då.

Skoldebatten är lika grund som Orsasjön. Den handlar om köpt extra läxläsningshjälp åt de redan bemedlade. Tillika avdragsgillt! Det handlar om betyg och sortering. Problem i skolan orsakas alltid av elever. Det är dom som ska skärpa sig och det är dom som får ta konsekvenserna. Man ska visa ansvar, men får aldrig vara med och ta ansvar för sitt eget lärande. Sitt still, var flitig och plugga! Prov på måndag! Betyg på tisdag!

Vart tog Piaget vägen? Vart tog debatten om elevens lärande vägen?

För några år sedan var den konstruktivistiska uppfattningen om lärande förhärskande. Styrdokumenten baseras på detta tänkande. Det handlar om att människan genom lärande och kunskap själv konstruerar sin förståelse av omvärlden. Synsättet utesluter all teori om att lärande bara skulle vara en påfyllningsprocess där en lärare överför färdigheter och kunskaper till elever. Det som Paul Freire kallade för sparbössepedagogik. Om detta skrev och tyckte den schweiziske biologen, psykologen och kunskapsteoretikern Jean Piaget. Hyllad i går, glömd idag!

Han beskrev också lärandet som en jämviktsprocess. Som individ och elev strävar man alltid efter jämvikt i samspelet med omgivningen genom en aktiv anpassningsprocess, adaptation. Däremot omgivningens anpassning till individen sker genom assimilation. Här infogas sinnesintrycken från omgivningen som ett tillägg till redan existerande kunskapsstrukturer. Det handlar om ett additivt lärande. Båda dessa former av lärande behövs. Det lugnare vardagslärandet och det lärande som krävs när allt som man tidigare varit med om ställs på sin spets.

Eller uttryckt på annat sätt genom den hermeneutiska cirkeln som syftar på att lärande växer fram i en cirkulär rörelse mellan elevens förförståelse och möten med nya erfarenheter och idéer. Detta leder till ny förförståelse som i sin tur blir förförståelse i kommande tolkningar.

Förförståelse är nyckelordet. I den nya skolan är det bäst för alla elever att ha samma förförståelse när den nya kunskapen ska överföras. Annars finns risken att det blir oändligt tråkigt för vissa eller oändligt svårt för andra. Undervisningsklockan ringer ut! Föreläsningen är slut.
Prov på måndag!
Betyg på tisdag!
Tur för vissa elever att man kan köpa läxhjälp!

Piaget vänder sig i sin grav :-(

2 kommentarer:

Anonym sa...

Väl skrivet. Har du knyckt det från min blogg?

Anonym sa...

Hej Sune!
Har du en blogg :-)