10 aug 2022
Natten blev tyst och bra. Efter frukost körde vi upp till parkeringsplatsen där vi var tvungna att lämna bilen och fortsätta in i reservatet till fots eller med cykel. Det blev en drygt sex kilometer mycket ansträngande tur. Dels för att det bar uppåt (tydligen, fast det inte gick att avgöra med blotta ögat. och för att vi var på c:a 1200 meters höjd.
Alldeles innan vägen gick ner till Rondavattnet lämnade vi cyklarna och promenerade för att sen slippa släpa dem uppåt igen. Att cykla uppför var inte att tänka på. Fjällanläggningen heter Rondavassbu och den var mycket fint ordnad nere vid viken. Här stannade vi för att äta medhavd matsäck och stirra på de fantastiska omgivningarna. Många går till Rondanes hösta topp härifrån men det klarar inte vi. I stället susade vi hur lätt som helst ner till parkeringen igen. Då först förstod vi varför vägen dit hade varit så jobbig.
Vi tog serpentinvägen ner till Otta igen, tankade och körde sedan fram till Dovre där vi tog in på vägen som gick över Grimsdalen. Det blev en del serpentiner uppåt igen innan vi hamnade i ett vackert område med fina dalar och så gott som ingen trafik.
Halvvägs hittade vi en fantastisk fricamping vid Grimsdalshytta. Där gick också en älv som naturligtvis heter Grimsa. Det var kallt och ganska blåsigt så vi boade mest i bilen och tittade på camparna runt omkring som var ett tiotal husbilar och några tält. Vi hade svårt att hålla gasolen i kylen igång på grund av blåsten men å andra sidan var det inte särskilt varmt så maten klarade sig bra.
 |
| Rondane Nationalpark |
 |
| Grimsdalen |
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar