måndag 5 januari 2009

Marocko

Om man inte vill frysa i mellandagarna i Sverige så kan man åka till värmen i Marocko (Agadir). Några iakttagelser:

Det är tråkigt att flyga i nästan fem timmar trots att flygvärdinnorna löper gatlopp i mittengången med diverse erbjudanden.

Lita inte på bankomater i Agadir. Det tog oss nästan ett dygn att få ut pengar på kort (Mastercard). Nästan panik var det!

Bodil Jönssons uttryck ställtid har fått ett ansikte. Dock inte bara ett utan tiotusentals ansikten tillhörande marockanska män. Oj, vad mycket ställtid de hittar!

Åk gärna en Taxi Grande om du vill vara en av sju i en något skamfilad Mercedes från sjuttiotalet. Jag kan tänka mig att fyra och en halv timmes resa till Marrakesh är ett socialt experiment som heter duga!

Marockansk mat är övervärderad. Var har de gömt alla kryddor? Vi fick be om harissa vid flera tillfällen. Speciellt när vi skulle äta cous-cous. En gång med lammkött eller snarare knäskålen på ett lamm?! Den marockanska soppan harira är dock god.

Men vad spelar okryddad mat för roll när man möter så mycket snälla och trevliga marockaner (berber). Att gå på strandpromenaden i Agadir en helgkväll är en lisa för själen för oss som har överfall som vardagsmat i Stadsparken i Sandviken. Är nyktra människor att föredra? Ja!!!

Att pruta är en konst. Bloggaren lyckades så bra att frun tyckte han var otrevlig. Hon såg en sida hos honom som hon inte gillade riktigt. Hård, tuff och hänsynslös. Men billigt blev det!

Att flanera i en Souk är en härlig upplevelse. Ända tills man kommer till den levande fjäderfäavdelningen. Är det kul att vara kalkon eller höna där? Näe!

Vill man se fåglar som har det bättre, så kan man besöka Birds Valley i Agadir. Vill man se fåglar som har det bäst kan man sitta och titta på dem på balkongen vid hotellet när de kvittrar i en palm alldeles i närheten.

Atlanten är magnifik. Vågorna upphör aldrig att fascinera. Blev det något dopp i det 17-gradiga vattnet? Visst! Förbipasserade marockaner i vinterkläder tror att vi turister är galna.

Om man vill gå på fotboll och se Agadir spela hemma mot Casablanca blir man grymt besviken när det visar sig att matchen går i Casablanca. Även på Internet läser araber från höger till vänster. Agadir- Casablanca betyder att Casablanca har hemmamatch. Snopet!

Marrakesh skulla vara vackert. Den rosa staden! Marrakesh var inte speciellt vackert. Staden var helt galen. Klockan fyra på eftermiddagen exploderade hela torget i en kakafoni av trummor, tutor, ormtjusare, dansare, akrobater, sierskor, matlagare och sagoberättare. Fascinerande att se hundratals marockanska män utövande ställtid för att lyssna och titta på någon saga av något slag. Förmodligen hade de hört den förut, men vad gör det? Att höra samma saga om och om igen känner vi ju igen bland våra 3-5-åringar i Sverige.

Regnar det i Agadir? Ja, cirka trettio dagar om året. Två av dem var under vår julsemester. Men vad gör det när man har paraply och Karl Poppers bok En intetellektuell självbiografi med sig.

Mitt i Agadir ligger en stor camping där 250 husbilar stod uppställda över vintern. Ingen plats ledig. Västerlänningar tillbringar här några månader i sol och värme i stället för i snö och blask på hemmaplan. Något att tänka på?

Ska man se upp för självutnämnda guider? Ja!

Nyårsaftonen på Hotell Tivoli blev ett riktigt tivoli. Fördrinkar vid poolen. Flera grupper av både påklädda och avklädda dansare bland de ca 200 nyårsfirande turisterna. Femrätters middag.
Smakligt? Nja!
Trevligt! Fantastiskt!
Marockansk trio spelade västerländsk pop- och dansmusik på sitt egna sätt. Fyra runda, små berberkvinnor ruskade litet tafatt på kroppen så en del pinglor på den röda folkdräkten påminde oss åskådare att de var där. Strax före tolv fick alla en påse med nyårshattar och tutor och sedan brakade festen i gång på riktigt i den ljumma marockanska natten.

Blev det några fåglar köpta? Visst, här är dom hittade i Souken i Marrakesh. Nerprutade från 840 Dirrham till 300 Dirrham av den hänsynslöse bloggaren.


Ett nytt och förhoppningsvis gott 2009!

I morgon spelat Stefan Gyimothy Band på Trettondagsjazzen i Gävle. 13.00 är tiden!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Självutnämnda guider leder oftast till guidens kusins affär där man blir bjuden på berber-te (mynta). Inte så dumt!
/Sune

Marcus Strand sa...

Fantastisk reserapport! Och snygga fåglar!