måndag 15 september 2008

Kris i skolan, del 4

Så avslutades Sveriges Radios omskrivna och omdebatterade programserie ”Kris i skolan” med en debatt. Medverkande var:

Jan Björklund (fp), utbildningsminister
Marie Granlund (s) Socialdemokraternas talesperson i skolfrågor
Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet
Lennart Grosin, docent i pedagogik vid Stockholms universitet
Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarförbundet
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund.

Serien har innehållit mycket sprängstoff som Björklunds statistikfiffel, pedagogikforskare som sågar regeringens reformer vid fotknölarna samt intervjuer med lärare och elever som inte heller tror att större disciplinära befogenheter, nationella prov införda från 3:an, skriftliga omdömen från första klass och ett nytt betygssystem med automatik ger en större måluppfyllelse.

Debatten blev som man befarade.

Björklund pratade sig varm om det lågstadium som han själv gick i och som han upplever som en modern skola. Egna värderingar går före forskning. Med ämneskunskaper löser man allt. Kunskap behöver inte definieras och diskuteras. Alla vet att kunskap är ämneskunskaper, punkt.

De övriga försökte prata om lärande nätverk bland lärare, lära på djupet, en kompensatorisk skola, kreativitet, självständighet, IT, ökade resurser, mindre klasser, att sluta svartmåla och förenkla skolan samt att ha lust att lära.

De flesta av debattdeltagarna tyckte att lärarna är nyckelpersonerna i skolan. Ingen nämnde elever som nyckelpersoner. Är inte skolan till för dem? Borde man inte i första hand titta på eleverna och deras behov? Elever och samhällsutveckling ställer ju krav på att skolans verksamheter ska vara i takt med tiden och ge den kompetens som är nödvändig för att de lärande ska kunna fungera i utbildning, arbete och vardagsliv. En modern skola borde även ha en beredskap att möta de behov som ungdomar kommer att ha i framtiden?

Många nämnde ordet samsyn. Björklund tycker det är bra att ha en debatt om skolan. Huvudsaken är att den inte betyder någonting! Det är ju i alla fall han som bestämmer!

Inga kommentarer: