Vägen till jazz genom snörök

Vad kan få en att direkt efter en dags träget och idogt arbete med IT-frågor på längden och tvären och bredden och höjden skynda sig hem och lasta personbilen full med diverse elektronikprylar och i hast och i snörök och med en snabbt svald varmkorv med räksallad i magen åka via Hagsta till ett litet vitt hus i Hagalund på vägen till Norrsundet?

Jo, hängivenheten till den sortens improviserad musik som sedan hundra år tillbaka kallas jazz. Inte så många tycker som jag, men en del. De är tillräckligt många för att ibland bilda ett band och spela ihop. En kom i snörök från Kilafors, en i snörök från Gävle och en väntade ivrigt i Hagalund med kaffehurran beredd i köket och hammondorgeln morrande i ett hörn. Jag hoppas alla har hört hur det låter när en B 3:a startar. Det är ljuv musik.

Nåväl kul blev det och på vägen hem (även det i snörök och halvljus) avnjöts en lånad CD som svängde och kråmade sig ur bilens CD-spelare:

Ray Brown Trio
Some of my best friends are...guitarists
with Kenny Burell, Russell Malone, Herb Ellis, John Pizarelli, Bruce Forman och Ulf Wakenius.

En sak är säker. Ingen av dessa herrar kommer att vinna den pågående Dansbandskampen i TV1!