Berlin är en favoritstad. Jag har nu varit här två gånger och det första intrycket från påsken 08 består. Staden sjuder av liv. Lyxen i centrum står i bjärt kontrast med det myllrande gatulivet i bl.a. Kreuzberg. Många olika liv levs här. Acceptansen är hög. Verkar det som.
I dag har vi varit på cykeltur i nio timmar. I sex av dom har bakarna gnuggats mot sadlarna. Det är inte klokt vad en kropp är anpassningsbar. För några dagar sedan var flåset obefintligt. Nu cyklas det i timmar utan problem. Underligt men härligt!
Negativt, då?
Jag har varit med om det förut. Jazzklubbar läggs ner till förmån för china- och thairestauranger. Det händer i Prag och det händer i Berlin. I dag upptäckte jag det i Kreuzberg. En fantastisk ”ett-hål-väggen-jazzklubb” som vi besökte förra påsken är nu ett minne blott. Den hade slukats av en thairestaurang. Jag undrar bara, hur många thairestauranger finns det? Räcker det inte?
Hur många jazzklubbar finns det?
Inte så många.
Låt dom vara i fred!
Please!!!!
Mannen i internetcaféet som tyckte att vi inte visade honom respekt eftersom vi inte ville betala 45 kr för en halvtimme. Respekt, vad är det egentligen?
Två timmar senare skrev vi i Resedagboken på ett annat internetcaté i en halvtimme för …..5 kr.
Stroppig kostymklädd tysknisse som iddes rulla ner sidorutan (på fel sida) och häva ur sig något om cyklar som befann sig på fel ställe. Undrar om han förstod något när jag kontrade med:
Håll käften, din lilla fläskschnitsel J
Resan går vidare!
Hälsningar från Uzbekistan – nu är vi här igen!
2 timmar sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar