Först åkte vi de fyra milen västerut till Falkirk och deras roterande sluss som sammanbinder Edinburghs och Glasgows kanaler. En fantastisk manick som tar relativt stora båtar som i ett skovelhjul och lyfter eller sänker dem ett tjugotal meter från den ena kanalen till den andra. Inte nöjespark precis, lyften går sakta men konstruktionen är imponerande.
Sedan åkte vi väg A9 via Sterling upp mot Inverness. En resa på ungefär tjugo mil. På vägen upp passerade vi en märklig by som heter Pitlochry. Av någon anledning har den blivit ett centrum för hela turistnäringen i Grampian Mountains. Förmodligen för att byn liksom ligger mitt i allting. Lika långt till alla intressanta platser och aktiviteter. Byn kryllar av hotell och människor.
Grampian Mountains är härliga att åka igenom. Böljande och nästan utan vegetation. Det är ljung som har tagit över hela området verkar det. Vädret hjälpte också till för att förhöja upplevelsen. Sol nästan hela vägen.
Just när vi kom fram till Inverness tyckte vädergudarna att det räckte och släppte ner ett vanligt skottlandsregn på oss medan vi tankade och hittade en camping nästan mitt inne i staden. Den heter Bught Caravan Park och hade en campingvärd som kallade mig Sir hela tiden. Trevligt.
Efter god mat cyklade vi ner till city i Inverness. En tur som fru T ska skriva litet om, om hon orkar. Semestrande tar på krafterna.
Gokväll!
Det finns väl inte så mycket att säga om den turen. Inverness är en ganska liten stad men cykelvägen in gick utmed en vacker flod som heter Ness (nästan som Nessie då vet ni). Det märktes att det var lördag kväll eftersom många var på fyllan och raglade runt redan tidigt. De vet väl inte riktigt vad de ska hitta på innan den riktiga sommaren har gjort sitt intåg. Imorgon ska vi åka till ön Skye som sägs höra till de vackraste delarna av landet. Nu kallar sömnen.
Fru T.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar