Sommarresa 2015 25 juni

Efter att som vanligt varit uppe med tuppen (Fru T) gjorde vi några husbilssysslor (gråvatten ur och ytterligare en diskning) innan vi begav oss västerut mot Hampton Court. En sträcka på strax under tio mil. Litet kan man tycka men i det här landet tar alla förflyttningar tid. Ibland är vägarna jättesmala men ganska trafikerade, ibland är de stora motorvägar med rejäla trafikköer. Så var det på denna sträcka. Kanske inte så konstigt eftersom vi befann oss i södra London.

TomTom svek oss som vanligt när det gäller sevärdheter. Vi hamnade på en smal bakgata när damen i gps:en avslutade med de klassiska orden framkomst. Så det var bara att ta till andra metoder för att i första hand hitta en parkering ochi andra hand hitta slottet. Om detta kommer fru T att berätta eftersom hon har en del åsikter i detta ämne.

Hampton Court

Efter besöket vid Hampton Court var det en camping som gällde och vis av gårdagens letande följde vi både en textbaserad beskrivingen i en campingbok samt gps:en inställd på byn Hurley dit vi skulle. Det fungerade perfekt och i fantastiskt sommarväder gled vi in på Hurley Riverside Park, ett stenkast från Themsen.

Vi åt ute i solskenet för första gången under semestern. Det tog alltså en vecka och det är kanske märkligt att just regmytomspunna England skulle bli platsen för denna tilldragelse.

Efter middagen tog vi en promenad längs vackra Themsen och ett vidsträckt och välordnat picknickområde i anslutning till Hurley Riverside Park. Där mötte vi ett engelskt par där mannen inte kunde låta bli att kommentera vädret, så varmt och skönt och klockan var halv tio på kvällen. Sommar, sommar, sommar....

Vackra Themsen

Ja nu har sommaren kommit. Vi har haft 28 grader idag så den kom med besked. Nu skulle jag i och för sig kunna skriva spaltmetrar om parkeringsproblemen i detta land men ingen stadsplanerare skulle lyssna. Det är bara att konstatera: Det bor så kollosalt mycket folk i den här delen av landet så de måste nästan ställa sig på varandra. Ibland kan man ändå se en del stora öppna gräsområden, fält och ängar men problemet tycks vara att varje plätt är privatägd och de verkar inte vilja dela med sig av en millimeter för att underlätta för trafiken. Den som vandrar ska för den delen också se upp noga med att gå in på privat mark. Då kommer strax påminnelsen ”Keep out!”

Hampton court skulle jag visst utvärdera. Efter att vi varit till Canterbury cathedral så började jag först i huvet att betygsätta olika saker som vi sett på våra resor. Var ville jag t.ex. placera det på en skala ett till fem? Det blev en stark trea. Man väntar sig kanske mer av ett så berömt byggnadsverk men det kan inte hjälpas. Den är stor och pampig och det inhängnade kvarteret som det ligger i är trevligt men det finns inget spektakulärt som höjer det till en fyra. Av andra skäl, typ historiska och litterära, är det ändå av viss betydelse att ha varit där.

Katedralen

Okej, över till bedömningen av Hampton court. Även det är mycket omtalat och ett ställe som alltid hamnar på listorna över Englands bättre sevärdheter. Men nu kommer min hårda dom: three points!

Palatset är stort, trädgården är prydlig och allt är välordnat, men det ger i sig inte höga poäng i min värld. Vad som saknas är själ, att man får någon slags känsla för det. Invändigt är det så kalt och i avsaknad av personliga saker att man inte får intresse för de som bott där. Ute i trädgården är det för lite blommor, fontäner och skulpturer, ja sånt som ska finnas i en ”riktig” trädgård. Det intressantaste var att de hade världens största och äldsta vinranka. En endaste planta och den var enorm och gav forfarande fin skörd trots att den var hundratals år gammal. That´s my verdict!

Roten och stammen

Oj, nu sätter sig H vid ratten. Bäst att avsluta.

Fru T.